Jag tror jag har svaret!


Får väl börja med att konstatera att bloggandet inte är så flitigt, men det händer liksom inte så mycket i flocken just nu. Hur kul är det att blogga/läsa om mörka, plaskiga promenader?

Åter till rubriken. I veckan skrev jag på ett annat socialt medium att jag undrade varför jag hade hundar. Det regnade ”cats and dogs”, det var mörkt och jag var trött efter en lång arbetsvecka och den dagliga kvällspromenaden kändes inte så skön. Men efter idag så hittade jag i alla fall en anledning.

Till saken hör att vi har varit dåliga på att spåra med våra hundar. det blir ju mest sök istället. Idag då mattis låg och sov och det för en gångs skulle inte regnade beslöt jag mig för att det var dags för se om De Grå kom ihåg hur de skall göra då spår står på programmet. två spår på omkring 750 meter las ut i skogen här på Ingarö. När jag sedan hade rastat de bägge grå var det först dags för Acke. Skall jag vara riktig ärlig hade jag inte några större förhoppningar på honom, spår är ju liksom inte hans bästa gren! Men skam den som ger sig. Fram med spårsele och lina ur bilen och en som det visade sig ”super-pepp” Acke. Det var snurr i kopplet, skall och allmänt knas innan vi kom fram till spåret! När väl linan var uttrasslad och han fick spårkommando så sa det bara ”swisch” och en Grå studsade fram i terrängen! Jaha, tänkte jag. ”En sån dag”! Men kul verkar han ha!”
Efter en bit så står han där med en apport i munnen! 🙂 Skall sen inte plåga er mer i detaljer, men summering är, han gick klockrent igenom hela spåret och löste allt själv och tog alla apporter! En sån dag lever man länge på! nedan ser ni hur Acke’s spår såg ut.

Det gula är hur jag gick ut spåret och det svarta är hur jag gick då jag följde Acke.

Sen var det dags för Loke, flockens ”spårstjärna. En laddad Loke togs ut ur ”Bovvemobilen” och sattes på sitt spår. Här hade jag avsiktligt väntat med att lägga första apporten. Nosen ned i terrängen och sedan bar det av i ett rasande tempo över stock och sten. Lite klurigheter och stigövergångar klarade han fint. Då vi hade ”sprungit” över även den tredje apporten så kände jag att det nog var dags att påminna honom om vad ”spår” gick ut på. Man skall ju markera apporter också, inte bara ånga på som ett expresslok i skogen. Efter denna påminnelse så gick det lite bättre och vi fick med oss några apporter hem från skogen.

Summasummarum, en toppendag i skogen med duktiga killar. funderade en stund då jag la ut spåren om de Grå’s spårkondition skulle räcka till, men konstaterade redan efter Acke’s spår att jag kanske skulle var mer orolig för min egen kondition!

Igår var vi på mässan och tittade på de 8 Bouvier som sprang vänstervarv, en underlig sport det där! Hittade inget direkt revolutionerade hundgrejor utan kom bara hem med 30 st öron.

Ha det bäst!

 

 

 

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Jag tror jag har svaret!

  1. Anna skriver:

    Fina spår!

    Vad kostar en sån där bra spårteknologisk grej? Ska skriva till tomten…:)

    Anna

    • ackeloke skriver:

      Hoppas du har varit jättesnäll!
      Omkring 1800:- för GPS och lika mycket för kartan.
      Kartan behövs i och för sig inte för att få ut spåren på datorn, men ger lite mervärde om man skall ut och orientera/lägga spåren. karttan är uppdelad i 4 delar, Götaland, Svealand och Södra resp. norra Norrland. Men om man har en någorlunda spårsäker hund borde det räcka med en del! 🙂

  2. mona 2 skriver:

    Härligt ! 🙂

  3. Farmor o farfar skriver:

    Blev väl lika bra som sonens antar jag!

  4. peggy mys & gaia skriver:

    Jättekul att se spårskissarna! Duktiga grå!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s